Berättat av Toive Karlsson

Om du tänker på hur du lever i dag, vad tycker du fungerar bra och vad skulle du vilja förändra?

Internationellt sett är de nordiska länderna ganska bra. Globalt sett har vi oförskämt bra i Norden. De nordiska länderna är rika, har välfärd, demokratiska och att det är bland de bästa länderna att följa mänskliga rättigheter. Trots alla sprickor och fel.

När du funderar på hur livet i Sverige, Norden och världen ser ut i dag, vad tycker du fungerar bra och vad skulle du vilja förändra?

Se fg fråga.

Hur vill du att Sverige, Norden och världen ser ut om 30 år? Och hur vill du att ditt eget liv eller efterkommande generationers ser ut?

Jag önskar evig fred och att alla länder är demokratiska och följer mänskliga rättigheter. Och dessutom att alla i alla människor i alla länder har skälig levnadsnivå, välfärd etc.

Men det är inte alltid man får som man vill.

Hur vill och tror du att livet i Sverige, Norden och världen ser ut om 150 år?

Det har vad jag tror (och kanske inte vill) ska hända om 150 år. Det är under rubriken…

Science F(r)iction

Att tekniken går framåt är väl en självklarhet. Och jag ser vissa tendenser i den tekniska utvecklingen som leder till denna något fantasifulla framtidsvision. Detta är vad jag tror kommer inträffa om ca 0 till 150 år. Om det jag skriver om här nedan är på gott eller ont kan diskuteras. Men det ger i alla fall en del etiska dilemman. Vår identitet som människor kommer mer eller mindre att upplösas. Det blir, så att säga, en viss friktion i vårt invanda tänkande.

Digitala skådespelare

Jag börjar väl med den lite lugnare profetian. Tekniken finns redan. Redan idag kan man nog framställa virtuella personer på bildskärmen. Dessa digitala figurer existerar inte i verkligheten, men ser helt naturliga ut, pratar och agerar som vanliga, riktiga människor. Brad Pitt och gänget får ursäkta. Men snart kan man framställa fiktiva ”personer” på bildskärmen som ser helt naturligt mänskliga ut. I början kommer nog mest göra spelfilmer av dessa digitala skådespelare. En viss muskelbyggar-Arnold var ju guvernör och kommer väl klara sin försörjning. Men andra kommande Hollywood-skådisar får väl se upp. Man kan låta dessa fiktiva och digitala ”personer” se vackrare, sexigare eller mer skurkaktiga (eller vad nu man vill), än någon skådespelare.

Nästa steg är att göra dessa digitala skådisar så att de liknar redan existerande människor och både agera och reagera i realtid. Redan nu kan det drabba politiker och utvecklingen är accelererande. Tekniken förfinas. Det blir svårt att se skillnad på äkta eller förfalskning. Men det kan appliceras på privatpersoner, låt oss säga Olle Ohlsson och Pelle Persson. Jag kan tänka mig följande scenario. Ett dataprogram lär sig ex vis Olle Ohlssons utseende, hans röst, hans gester, hans åsikter, hans sätt att resonera etc. Sen lever han sitt eget liv på datorn. Efter hans död kan hans änka ta fram sin käre make på datorn och snacka med honom. Han svarar och agerar naturligt, vilket kanske lindrar hennes sorg.

Pelles digitala kopia kan se ut som Pelle och har hans röst. Pelle kan styra sin digitala kopia från sin dator och låta den leva ett liv som Pelle önskar men inte riktigt vågar.

Med detta scenario kan man ibland bli osäker på om personen man ser och pratar med på bildskärmen är en riktig människa eller bara en digital. Det blir nog svårare och svårare att skilja äkta från en förfalskning. Det kan öppna för bedrägerier, när en person ringer upp en anhörig och behöver akut hjälp.

Rymdresor

Om 150 år kommer rika människor ge sig på speciella rymdresor nära ljusets hastighet. De kan vara borta, man kan säga, i 4 år. Men för människorna i raketen har bara gått några timmar. Det kan vara människor som lider av en obotlig sjukdom som åker på rymdresan och sen när kommer ner på jorden så kanske hade forskningen gått framåt och bota sjukdomen. Eftersom när man färdas i ljusets hastighet går tiden inte alls (enligt Albert Einstein) och ju närmare ljusets hastighet man kommer går tiden allt långsammare.

Robotar

Robottekniken går framåt. Robotar kan som andra maskiner vara till god hjälp för oss människor. Skillnaden mellan robotar och andra maskiner är väl att robotar är mindre stelbenta och rigida. De är mer flexibla – kort sagt en aning människolika. Det vore ju bra om vi kan kommunicera med robotar muntligt och på ett naturligt sätt. Genom AI kan robotarna förstå oss bättre än en formalistisk dum dator. Helst ska man väl kunna tala till sin robot och roboten utför ödmjukt och tjänstvilligt det man önskar. Ju mänskligare robotarna blir desto bättre kan de hjälpa oss människor. Robotarna kan också hjälpa oss bättre om de i vissa fall kunde bli mer självständiga och fatta egna beslut.

Det är ju bra så länge vi kan använda robotar som vi använder vilka maskiner som helst. Men hur ställer vi oss när robotarna blir allt mer människolika? När vi kan tala till en robot som vi talar med en medmänniska – kommer inte då misstanken att roboten har ett medvetande? Och om roboten har medvetande då kan vi väl inte behandla den hur som helst. Och har den också mänsklig intelligens – ska den inte då ha mänskliga rättigheter. Detta bidrar väl lite grann till framtidens dilemman.

I framtiden kan man nog koppla ihop biologiska nervceller med elektroniska komponenter. På det sättet kan robotar få mer mänsklig intelligens. Men någonstans där uppstår ett moraliskt dilemma. Hur människolika och hur självständiga kan vi låta robotarna bli?

Och om kan integrera biologiska nervceller med elektronik så kommer nog en hel del konstiga hybrider uppträda.

Genetiken

Genetiken gör ju sina framsteg precis som all annan teknik. Redan idag håller ju nu på att genmodifiera en hel del grödor, vilket har lett mycket diskussion. Och nu har genetiker börjat manipulera djur på olika sätt. Och sen är steget kanske inte så långt till att genmodifiera oss människor. I framtiden har vi genetiska ingenjörer.

Om 150 år kan dessa ingenjörer göra helt nya arter. Kanske autotrofa djur som kan omvandla solljus till socker. Kanske hybrider av däggdjur, kräldjur och fåglar. Kanske djur börjar sitt liv att växa på träd som frukter och sen lever sitt liv som djur.

Dessa ingenjörer kan förbättra vissa egenskaper hos människor. Men ibland råkar det bli försämringar. Och sen kanske någon klåfingrig genetiker hybrider av människa, djur och något annat. Där kan samma dilemma uppstå hur vi ska ställa oss till varelser rent etiskt.

Många av dessa hybrider kanske har mänsklig intelligens – men ser inte ut som människor. Men jag tror att det största problemet är när det råkar bli försämringar. Man försöker framställa en supermänniska – men ibland misslyckas man och råkar framställa varelser som bara nästan har mänsklig intelligens (lite dummare än oss) och inte riktigt är människor. Där kan etiska dilemman uppstå om man ska se dessa nya varelser som människor, djur eller något annat. Ska vi ta hand om dessa varelser eller ska vi avliva dem om barmhärtighet? Så var sätter man då gränsen för vilka som ska ha mänskliga rättigheter?

Alla genetiska ingenjörer kommer, som ni förstår, inte vara helt ansvarsfulla. Kanske kommer masochistiska varelser/människor framställas. Varelser som älskar att slava åt andra – dessutom bli hånade, hunsade, utnyttjade och slagna. Det kommer nog att finnas marknad för sådant. Men hur ska vi ställa oss moraliskt till detta? Om vi behandlar en sådan varelse illa så gör vi väl en moraliskt riktig handling – för vi gör ju varelsen till viljes… eller …?

Hjärnproteser

Människor kan få olika handikapp. Om man kan koppla ihop biologiska nervceller med elektroniska komponenter så kan man nog bota många av dessa handikapp. Det kan säkert vara bra i många fall. Med hjälp av sådan teknik kan återge ryggmärgsskadade rörelseförmågan – lama börjar gå. Man kan låta blinda se genom att koppla in någon sorts elektronisk kamera till synnerven. Döva kan höra etc…

Man där kan det som i annan informationsteknik dyka upp en del buggar och virus. En och annan skojfrisk hackare kan ställa till det. De blinda som får synen åter kan inte vara riktigt säker på om man kan lita på sina sinnesintryck.

Även icke-blinda kanske opererar in synproteser. Med hjälp av synprotes beskrivet ovan kan man inte bara se omgivningen som vanliga seende utan man kan också se temperaturen, väderprognoser, kartor med GPS-koordinater plus en massa annan info. Det kan också vara kul och lockande att använda sådan teknik för olika former av dataspel. Man kan få synupplevelserna rakt in i skallen istället för att se dem på en skärm. När man ändå är i farten så kan man väl trycka in hörsel- och känselintryck också rakt in i skallen. Det blir väl en häftig upplevelse när man är mitt inne i filmen. Istället för att gå på bio så kan man gå ett tag i sin fantasivärld då man själv är kung.

Men när man sen går ut från sin fantasivärld – kan man då vara riktigt säker på att man är ute. Om man kan koppla in artificiella sinnesintryck, då och då. Då blir man nog lite osäker på om lever i den riktiga världen är verklig eller inte.

År 2006 läste jag i Forskning & Framsteg att man att man underlätta hjärnans minne med speciella hjärnproteser. Sådana ”minneskort” kunde underlätta för dementa. Men här uppstår en hel del dilemman.

För det där med hjärnproteser skapar väl en hel del skumma grejer. Hur mycket elektronik kan man stoppa in hjärnan innan man själv blir en robot. Hur går det med det personliga ansvaret? För med huvudet fullt av hjärnproteser kan man fråga sig om man är en självständig människa som är ansvarig för sina handlingar eller någon sorts robothybrid.

Sammanfattning – Etiska dilemman

Allt detta rör till det lite för oss. Gamla föreställningar och mönster ställer sig helt på ända. Gränsen mellan människor och djur upplöses. Gränsen blir också diffus mellan människan och maskin. Det blir också mer otydligt var gränsen går mellan medvetna och ickemedvetna varelser. Kanske kommer också vår identitet som enskilda individer att upplösas en del. Att det blir en hel del moraliska dilemman är väl helt klart. Jag ryser lätt vid tanken.

Toive