Berättat av Underboken

Om du tänker på hur du lever i dag, vad tycker du fungerar bra och vad skulle du vilja förändra?

Jag trivs med min familj, mitt boende och mitt sociala liv. Jag bor nära naturen och har stor frihet och utrymme att utöva mina intressen och vara kreativ. Jag odlar, är med i föreningsarbete, arbetar med hantverk av olika slag och provar på nya saker som verkar spännande och intressant att lära sig. I min lilla sfär så är det mesta väldigt fint och utvecklande. Om jag vill så kan jag koppla upp mig mot nätet och kommunicera med vänner på avstånd och få inspiration på olika sätt. På något sätt är det möjligt att i stort välja att leva i en bubbla där mina intressen och värderingar speglas. Fast det gör jag ju förstås inte helt.

Men så finns ju det andra, det som inte är lika bekvämt och de som inte tycker som jag. Nyheter från omvärlden som oroar mig. Och visst där skulle jag ju vilja ändra på en del förstås :D. Och jag kan oja mig och förfasa mig men det finns ju alltid två sidor av myntet.

För min del så väljer jag att leva som jag gör för att hantera det som oroar. Att veta att jag kan försörja mig, att jag klarar kriser och att jag får ha roligt och vara kreativ och umgås med människor som ger mig glädje. Då kan jag lättare ta konflikterna och svårigheter i livet.

När du funderar på hur livet i Sverige, Norden och världen ser ut i dag, vad tycker du fungerar bra och vad skulle du vilja förändra?

En bra sak är att vi kan ta reda på så mycket mer idag. Att om vi googlar med kritiska ögon så kan vi få information om allt möjligt och lära känna andra människor och miljöer. Jag är till exempel glad över alla jag känner som träffat sin kärlek genom nätet. Och jag tycker det är jättekul att jag till exempel kan vara med på en Skaffarträff fast jag sitter i Småland. Under Coronapandemin var jag med på kurser i allt från yllebroderi till skogsträdgårdsodling och kunde sitta i mitt hus i skogen och träffa människor och lära nytt.

Jag är också glad över att människor idag är mer öppna och kan prata om känslor, och att man får vara annorlunda. Och att det är något som barnen får lära sig på dagis och i skola.

Jag är oroad över klimatfrågorna, krigen, de ständiga nedskärningarna i skola, vård och omsorg och att det finns så många som inte kan acceptera att vi människor kan vara olika och annorlunda. Jag skulle önska att vi kunde vara mer förlåtande och ta mer hänsyn till varandra.

Jag tror att om vi kände våra grannar och rörde oss i mindre gemensamma sammanhang så skulle vi ha lättare för att förstå varandra. Känner man sin granne och vet man om dess svårigheter och livssituation så kan man lättare förstå varför den gör som den gör. Och kanske kan man lättare lösa konflikterna. Man behöver inte vara bästisar och tycka lika om allt.

Nu rustar vi för att försvara oss och är mer restriktiva med vilka som får komma in i vårt land. Det späder ju bara på rädslan för de vi inte känner.

Jag tror också att det är viktigt att vi vuxna fortsätter talar med barnen om värdet av att vara snäll och förstående, att vi är ett vi och inte bara individer. Att vi måste respektera varandra.

Hur vill du att Sverige, Norden och världen ser ut om 30 år? Och hur vill du att ditt eget liv eller efterkommande generationers ser ut?

Jag skulle vilja att fler levde på landsbygden i bygemenskap. Att vi har vänt på klimatkrisen och fått ett vänligare förhållningssätt till vår omgivning. Att vi gått ifrån det individualistiska sättet och vill dela med oss och hjälpa varandra. Att vi är mer rädda om de saker vi har, att vi har kommit på att det lönar sig att laga istället för att köpa nytt. Att slöjd, odling, matlagning, musik och andra kreativa ämnen har blivit viktiga i skolan igen.

Jag önskar att jag själv bor som en 89-årig kvinna tillsammans med min sambo på samma plats där jag bor idag. Att jag fortfarande orkar med min trädgård och att mina barnbarn kommer och hälsar på. Att jag får dela med mig av det jag lärt genom livet. Att mina barnbarn kontaktar mig och frågar ”farmor hur var nu receptet på köttbullarna som du gör?” precis som jag ringde till min mormor. Att vi i byn odlar gemensamt och att husen inte längre är sommarhus utan åretruntbostäder.

Hur vill och tror du att livet i Sverige, Norden och världen ser ut om 150 år?

Jag tror att vi lever på vår jord. Vi bor i mindre sammanhang, byar, samhällen med gemensamma lösningar på energiförsörjning, odling, djurhållning, kultur. Vi bor inte isolerade ifrån varandra utan på grund av att fler har flyttat ifrån de stora städerna så har vi inte lika långt till våra grannar. Vi har lärt oss att hushålla med resurserna och klarar oss förhållandevis bra utan att utarma jorden. Med nya lösningar på energi och transport kan vi resa och dela med oss av de resurser vi har på jorden både av mat men även kunskap.